Sådana var dina ord. Jag blev så förvånad. Du måste ha tänkt på mig. Det var ju så längesedan vi sågs. Och så plötsligt, dina ord på ett kort i ett kuvert. När fick jag ett handskrivet brev skickat till mig sist? Måste ha varit många år sedan, för jag minns det inte. Men ditt brev kommer jag aldrig att glömma. Jag tappade nästan balansen när jag läste det. Försvann från verkligheten och vaknade till först när jag märkte att jag fått frågor jag inte hört. Jag var långt borta och kunde bara se dig framför mig. Hela min kropp drabbades. Hjärtat bultade innanför bröstkorgen. Jag placerade ditt kort vid min säng och försökte tappert tränga undan tankarna på dig för en stund. Men de var snart tillbaka. Och när jag lade mig att sova den kvällen tänkte jag bara på dig. Jag tror jag somnade med ett leende.
Jag har tänkt på dig. Funderat över hur jag skulle kunna få träffa dig igen. Jag skulle helst inte träffa dig under samma omständigheter som sist, även om det var fint att få vara hos dig då. Jag vill träffa dig under mer... personliga förhållanden. Jag önskar jag kunde bjuda ut dig hit, till min klippa. Vid mitt hav. Locka med ett glas rosévin i plastmugg på ännu solvarm klippa och nattligt nakenbad medan månen vandrar över den bleka natthimlen. Du skulle tacka ja och uppenbara dig i all din skönhet. Din elegans. Jag tänker mig att du är ganska krävande. En utmaning. Inget lätt offer för mina svärmerier. Jag tänker mig att jag skulle bli tvungen att anstränga mig för att få dig att vilja stanna hos mig. Jag skulle älska utmaningen. Jag skulle ge av hela mig. Säkert skulle jag jönsa mig och göra mig till. Du skulle märka det och le outgrundligt. Jag skulle vara den som tar initiativ men vara våldsamt medveten om att du är den som bestämmer. Allt. Jag är i ditt våld, men tänker leda dig dit jag vill ha dig med bibehållet självförtroende. Jag är förlorad, men ändå så orubblig i din närhet.
Jag skulle göra allt jag kan för att få dig att trivas. Jag skulle vilja skämma bort dig. Vara den som ger. Se vad jag kan göra. Med dig. Jag skulle åsidosätta mina egna behov och istället njuta av att tillfredsställa dina. Jag skulle ägna dig hela min uppmärksamhet. Och till slut skulle du smälta som en vaniljglasskula i sommarsolen under min beröring. Mina ord skulle få dig att bedåras. Och mina händer skulle för alltid förnimma känslan av din hud. Mitt bröst skulle aldrig glömma värmen av din andedräkt. Min tunga skulle aldrig förlora smaken av dig. Din garde skulle vara borta och du skulle aldrig få nog. Av mig.
Jag vill uppleva magi med dig. Vi skulle vara magiska. Dina stora kloka ögon med blicken som jag veknar fullkomligt inför. Blir knäsvag. Men jag förlorar aldrig lugnet i din blick. Jag är på gränsen till vettskrämd, men just där känns allt så perfekt. Jag vill inte ha någon annan blick. Jag vill inte att du ska lägga dig platt för mig. Jag vill ha dig just så stolt och full av integritet och mogna överväganden som du är. Trygg och skärskådande ser du på mig och jag har vetat från första början att jag vill ha dig. Just på grund av den blicken. Den störtar in i mig och får mig fullkomligt ur balans. Ändå känner jag mig aldrig så klar som när du ser på mig.
Jag vet att jag skulle kunna ge dig allt du önskar dig. Om jag bara fick en chans.
