Det var fint att träffa henne. Även om det dröjer lång tid mellan gångerna nu för tiden så är det lika roligt varje gång det blir av. Hon är så söt. Men jag flirtar inte med henne. Hon får berätta om hon vill ha mig. Då finns jag där. Men jag vill inte klampa på som om hon varit singel.
Jag berättade mer om min bisexualitet när vi sågs. Jag sa att jag är redo nu. Jag måste bejaka alla sidor av mig själv. Bli en hel människa. En fri människa. En människa som är den hon är. Hon stöttar mig förstås.
Det har kommit att handla mycket om det i mitt liv den senaste tiden. Det där med att vara den man är och att vara fri. Bristen på t ex jämställdhet är ett enormt hinder när det gäller att vara den man är. Könsroller klämmer in oss i fack där vi inte kan röra oss fritt. Förväntningar och krav. Man trycker undan delar av sig själv. Kanske till och med inbillar man sig själv att det är rätt. Att man faktiskt ska vara på ett visst sätt om man är t ex kvinna. Eller invandrarman. Eller korpulent. Eller kulturarbetare. Eller arbetslös. Eller ung mamma. Hela tiden regler som säger att man bör bete sig på ett visst sätt. En förväntan från omgivningen om vem man ska vara. Ett ifrågasättande om man bryter normen. En ständig kamp för att behålla sin stolthet och värdighet. Att bevisa att man kan och vill. Jag kan bli galen av det.
Frihet ja... Jag kan inte lova en människa min kärlek för resten av mitt liv. Det vore att tvinga mig till ett ofritt liv. För ingen vet vad som händer med kärleken och känslorna genom åren. Jag menar inte att jag vill vara oseriös och leka med känslorna hos den jag lever med. Jag menar inte att det kan ta slut imorgon för jag kanske träffar någon jag inte kan motstå ikväll. Nej, jag menar att jag skulle vilja formulera kärleken på ett annat sätt. Att inte tynga ner den med en massa löften som ingen människa kan hålla utan att göra våld på sig själv, sina drömmar och sin frihet.
Man ska självklart ta ansvar över de relationer man har. Man ska ta ansvar över sina handlingar. Man kan absolut välja att agera eller inte när man känner något litet begär börja viska inuti. Man måste inte följa varenda instinkt eller doft av åtrå. Det vore att leva ett ansvarslöst och omoget liv. Jag har hört och sett många exempel på den typen av missuppfattningar av en fri relation och den personliga friheten. Det är inte alls så jag vill ha det.
För mig är det viktigt att känna att jag inte har lovat något jag ska hålla resten av livet oavsett hur allt utvecklar sig. Oavsett vad som händer med mig. Med oss. Jag är inte särskilt gammal men har redan hunnit se livet ta väldiga vändningar. Jag vet att jag inte skulle kunna hålla ett sådant löfte. Det skulle knäcka mig. Det innebär inte att jag ser på kärleken som en lek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar