torsdag 1 juli 2010

Jag tänker på er ibland.

Ni har sett olika ut. Min första var mjuk som en vetedeg och jag kunde inte andas. Det var fint. Hon var söt. Hon var salt. Jag gav henne en ny dimension. Hon blev till rumsvarmt smör under min beröring och fick sig ett blixtrande crescendo. Själv stod jag kvar, med en nästan-dimension. Såg på henne när hon med dimmiga ögon log godnatt. Det blev bra, men inte som jag hade tänkt. Vi skulle aldrig tala om det igen.

Min andra var spänstig, men inte hård. Len och modig. Självklar i sin roll. Och i min kupade hand var det mjukt när vi somnade i en obekväm ställning, nedträngda i en gammal bäddsoffa. Hon var klichéartat snygg och fräsig och jag kunde inte begripa att hon verkligen ville ha mig. Hon ville ha mig så till den milda grad att hon var på vippen att ta in på svindyrt hotell för att få vara ifred med mig. Ibland funderar jag över hur den natten hade varit om vi fått vara ensamma i en bred säng, istället för i den där bäddsoffan med en tjurig inneboende tre meter bort.

Min tredje blev aldrig något mer än en svårartad attraktion från min sida. Svettiga händer sammanflätade under filmfilten. Ett huvud på en axel. Blickar som gjorde oss nervösa. Nästan-sked på natten. Långa smekblickar över hennes mjuka linjer. Jag tror jag var förälskad i henne. Inte bara kåt på. Vi är vänner. Det finns en laddning. Vi var på festival och bestämde att händer det så händer det. Men vi undvek det. Kanske en annan gång.

Någon annan har det inte varit. Det finns många vackra kvinnor. Ibland känner jag mer än att jag uppskattar ett utseende. Kanske på jobbet. Hon vandrar runt och lägger en lätt hand här och där. Plockar lite och funderar. Jag iakttar henne försiktigt. Kanske på stan. Hon sitter en bit bort och jag förlorar uppmärksamheten på mitt sällskap då och då när jag förlorar mig i hennes linjer. Kanske på någon kurs eller tillställning. Jag drar mig instinktivt nära henne. Avfyrar leenden jag hoppas ska avslöja mig, samtidigt som jag är livrädd för att bli avslöjad. Varje gång på väg hem suckar jag full av åtrå och drömmer vidare.
Jag vill veta allt om dom. Jag vill veta hur de ser ut framför mig i sängen. Jag vill veta hur de smakar. Jag vill veta vad de älskar i livet. Jag vill veta vad jag behöver göra för att få dom att må bra tillsammans med mig. Jag får en elektrisk känsla genom hela kroppen när jag ser en sådan kvinna. Jag känner mig genast mer levande då än innan hon fanns i mitt blickfång. En liten stund är hon en del av mitt liv och får all min uppmärksamhet. Jag är fullkomligt påverkad av hennes närvaro. I nästa ögonblick är hon borta. Jag njuter av känslan så länge den varar. Den känslan kan också vara jobbig. Jag tänker, kommer det att hända? Kommer jag någonsin få känna smaken av en kvinna som ger mig elektriska stötar genom hela min kropp? Kommer jag få bli alldeles svag i hennes närhet och inte känna något hinder för att sluka henne med hela min kropp? Kommer jag känna själslig närhet med henne? Kommer jag få känna att vi hör ihop? Just där. Just då.

Inga kommentarer: